På gång i projektet: projektambassadörer utsedda och påverkan i Tanzania

Sisi sote ni sawa lakini mahitaji tofauti - vi är alla lika men har olika behov

Sisi sote ni sawa lakini mahitaji tofauti – vi är alla lika men har olika behov

Projektambassadörerna är nu utsedda! Det var kul att läsa alla bra ansökningar och att sedan träffa ungefär hälften av de som sökt. Roliga och spännande möten från Jönköping i söder till Luleå i norr. Sedan var det en svår process att välja. Svårt eftersom att det fanns så många bra kandidater. Vi ville ha en bra sammansättning på ambassadörsgruppen och att ambassadörerna kompletterar varandra. Men det känns nu som att ambassadörsgänget är väldigt bra! Vilka de är avslöjas inom kort.

Också i Tanzania pågår aktiviteterna inom projektet för fullt. Isabelle Walenius och Victoria Brännmark gör praktik genom Erikshjälpen på vår partnerorganisation YDCP i Tanga. Så här skriver de om en nationell träff för ungdomar från barnråd som ägde rum i Arusha i Tanzania:

Under dagarna märker vi att ungdomarna från de olika barnråden lär känna varandra och att det skapas en samhörighet. Josephat, en av ledarna berättar också för oss att han märker en skillnad i attityd ungdomarna emellan. I början, säger han, pratade ungdomarna med och utan funktionsnedsättningar inte samma språk, de verkade inte förstå varandra, medan så här i efterhand har de lärt av varandra och talar tillsammans som en, med samma språk. Han poängterar också vikten av att de tillsammans står upp för barn och ungdomar med funktionsnedsättningars rättigheter, för det är det ett inkluderande samhälle handlar om.

Konferensen är inne på sin sista dag och medlemmarna i barnråden har samlats på torget i Arusha för att tala om sina rättigheter. Mötet på torget inleds med de ord som satt sin prägel på konferensen; ”Jumuishi? Kila moja! Kila wakati och Kila mahali!”, vilket betyder ”Inkludering? Varje person, hela tiden och överallt!”. Mikrofonen skickas runt bland de olika medlemmarna i barnråden, människor runt omkring stannar på torget och lyssnar uppmärksamt. Det är dags för Clara att tala, hon står rak i ryggen och pratar högt och tydligt, det märks att hon tycker det är viktigt att få berätta om sina erfarenheter, utmaningar och rättigheter. Efter Claras tal avslutar koordinatorn för konferensen med att utropa ”Watoto wenye walemawu, wanaweza au hawawezi?” Barn som har funktionsnedsättningar, kan de eller kan de inte? varav alla i publiken utropar ”Wanaweza!” De kan!

Läs hela deras blogginlägg på Erikshjälpens Biståndsbloggen

Dela: Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on FacebookShare on Google+